Jag förstår inte.
Jag förstår inte varför jag inte kan släppa dig.
Jag trodde inte man kunde känna såhär. (tror gör man i kyrkan)
Jag visste inte att man kunde känna såhär.
När jag blundar ser jag dig framför mig.
Ditt fåniga hår och ditt skeva leende.
Fast det är inte fånigt eller skevt de är charmigt.
När tänker på dig så hör jag dig.
Ditt gurgliga störnade skratt.
Det kanske är gurgligt men inte störande
i mina öron är de underbart och gulligt.
I mina fingertoppar känner jag dina konturer.
Från underbara käkben till otroligt starka axlar, armar och mage.
I mina ögon är du vackrast på jorden.
I andras ögon är du bara en neutral normal människa.
Idag förstod jag att bara för att jag är kär i dig
så behöver inte du vara kär i mig.
Tänk att inte du är kär i mig? Det är nästan omöjligt för mig att förstå.
Vad har hon som inte jag har? Varför räckte inte jag till?
Sa jag något dumt? Gjorde jag något fel?
När jag tänker efter
Det finns ju biljader människor på jorden.
Hur ska man bara kunna vara kär i en när de finns biljoner till lika underbara.
Fast så kan inte jag säga eftersom jag bestämt mig för att det inte finns någon bättre än dig.
Klarar jag av att bara vara din vän?
3 år sedan