1, 2, 3, 4 sitter här och lyssnar på Parenting Never Ends med Hello Saferide.
Jag är nervös inför imon även om jag vet att det kommer bli bra.
Jag ska bara gå till skolan och inte säga ett skit förens jag blir tilltalad.
Jag ska inte visa några känslor för jag mår neutralt.
Fast när jag lyssnar på denna låten hugger det i magen och det kan de får göra imon med.
Det är lika bra att dom ser ett sårat "jag" eller?
Idag när jag satt och vänta på att badet skulle fyllas upp så fundera jag lite.
Det känns bra men endå så är det inte bra någonstans.
Men vad är det som är fel egentligen?
Jag har ungefär kommit över den som betydde mest.
Och mamma vet jag inte, hon gråter iaf inte längre.
Det känns inte rätt inom mig.
Jag kan inte sätta fingret på vad det är som känns.
Men något är det och det känns inte rätt.
Jag är bara så himla förvirrad.
Tusen tankar och en ärthjärna, eller hur var det?
Och ännu en tanke som slagit mig.
Allt M säger till mig gör det nog värre.
Han får mig att hoppas och fundera över "varför" igen.
Jag säger då bara de varför?
M säger oxå varför, så ah, varför K?
Alla meningar jag vill fråga dig börjar med "varför".
Varför gör dom de?
Jag kommer aldrig sluta fråga mig själv varför.
Om ni kan se mig nu så skakar jag sakta på huvudet.
För vad är meningen med allt detta, kommer det leda till något?
Som vanligt så är ALLT så JÄVLA patetiskt (spyr)
Jag är så jävla förbannad på det där jävla varför som ekar i mitt huvud.
Det känns som jag kan börja gråta av ilska när som helst.
SLUTA STYRA MITT LIV! kill me kill me kill me...kill me, just kill me.
5 år sedan
1 kommentar:
är det jag som är M? :(
Skicka en kommentar