Är det bättre?

Saker och ting känns lite klarare för mig nu.
Tror jag börjar komma framåt.
Jag har i alla fall släppt dig även om jag saknar dig.
Jag accepterar att de är som de är nu.
Jag gjorde inget fel. Allt är ditt fel.
Det som gör ont just nu är att T inte vill förlåta mig.
Jag vill bara att hon ska förlåta mig för då kommer de bli så
sjukt mycket lättare för mig att gå vidare.

Igår natt drömde jag att hon förlät mig.
Vi satt i K:s bil och han hade köpt massa godis till henne.
Hon började bjuda mig på klubbor och visade mig hur saker fungerade i bilen.
Sen kom K och vi klev ur bilen. Vi börjde leda våra cyklar mot ett cykelställ. (haha)
När vi hade låst cyklarna blev T sur på mig igen så jag började ge snälla kompilmanger.
Hon växlade humör tvärt och vände sig om mot mig och tog min hand och sa:
det gör ingenting, jag förlåter dig.
Hon började springa in mot skidbackarna och jag sprang efter. K stod precis i öppningnen till backarna och försökete stoppa mig. Han log med hela ansiktet.
Jag visste att han ville veta varför vi blivit kompisar,
Jag visste att han var överlycklig över att vi kunde umgås alla tre som kompisar.
Jag visste att han var lättad över att få kunna behålla T som flickvän och mig som kompis.
Han började jaga mig och försökte kittlas men jag putta bort han. Jag ville inte att något skulle misstolkas igen. jag ville först lära känna T.